Intervaller.
Jag har då aldrig riktigt gillat att löpa. Det har med smärtan som uppkommer i min kropp under löpningen, och
den är fruktansvärd. En kniv som sticker rakt ner i axlen, vidare ner mot revbenen och sedan en förfärlig muskelkramp i de områdena.
Jag har provat alla medel som finns.
Men efter kvällens uthållighetsträning för bröstmusklerna, 40 reps på varje set, så måste jag gått in i skivstången eller liknande. För upp på löpbandet tog jag mig, och sprang härliga 400meters intervaller.
Och jag hade så förbaskat roligt. Ont gjorde det, men jag plockade fram mitt pannben.
Och jag hade så förbaskat roligt. Ont gjorde det, men jag plockade fram mitt pannben.
Helt plötsligt hade det gått en halvtimme på bandet, och jag var helt färdig. Jag hade velat orka springa hur länge som helst ikväll.
När man överträffar sig själv, och den känslan som kommer. Det går endast att förklara med Ordet MAGISKT.
Det, var magiskt, det som hände ikväll !
Kommentarer
Trackback
