FrökenFitness

Jag hamnade i en ren och hård verklighet, och vissa stunder var kroppen och knoppen helt borta.

Jag fick (äntligen) känna på hur hårt det måste tränas för att få drömkroppen.

Jag himlar inte med att en av mina drömmar är att få en kropp jag nästan själv trillar baklänges av att titta på.

Träningsvärken sved och jag lärde mig så otroligt mycket.

Så fort jag kom hem, anmälde jag mig till Fitnessveckan i Mars. Det fanns bara en väg. Framåt.

Under dessa månder har jag fightats med fördomar, kommentarer, kosthållning, en trött kropp, mitt mentala och min spegelbild. Blandannat.

Min kurva har gått rakt upp i toppen. Formen är bättre på alla sätt och vis.
Den största vinsten har jag förstått är mitt mentala tänk jag fått på vägen. Kroppen kom i samma sväng !

På Fuerteventura denna gången, visade jag för mig själv hur långt jag verkligen kommit.

Jag kände mig lätt som en fågel, jag flög igenom bergen på morgonpromenaderna, jag lyfte tyngre än någonsin,

och jag gav mig inte. Jag fanns där för andra, peppade, skrek och härjade.

På lördagen, avslutningskvällen. Hade våra fyra fantastiska coacher varsitt pris att dela ut till fyra i gruppen.

Ungefär med orden, att tjejen som ska få första priset ikväll har gjort ett riktigt bra jobb och utvecklats enormt.

Gyula säger mitt namn, och det var som om berget lyftes från mina axlar. Tårarna trillade, och fram mot dessa fina människor och kramas. Jag har lagt ner all min vakna tid på min utveckling, mina egna mål.
Det fanns inget stopp på tårarna, jag kände bara en enorm lättnad.

Enormt och evigt tacksam.

Tröjan som nu representerar min väg och mitt slit.
TACK. Som jag sa till coacherna efter jag fått tröjan i handen:

Tack för den, nu blir mitt nästa mål att kunna stå för det som står för tröjan !