Evigt tacksam.
Att jag kommer på mig själv vara sådära uppfylld av känslan evigt tacksam är otrolig.
Den går inte riktigt att förklara i ord.
Idag efter gymmet hade jag och Gyula bestämt oss för att sitta ner och prata.
Jag är ju av den typen att mycket vill ha mer. Det funkar, men jag måste lära mig att skynda långsamt.
Gyula får lite då och då dra ner mig tillbaka på jorden, eller dra mig upp från botten.
Han gör det på ett sätt som fungerar alldeles utmärkt för mig.
Så nu, om två veckor ska han ha en tre års plan av mig i sin hand. Mina tankar, drömmar och inspirationen till träning. Vad vill jag ?
Målet är faktiskt luddigt, men delmålen är mer självklara för mig. Det finns så mycket, än en gång... mycket vill ha mera.
Jag är evigt tacksam för Gyulas tid och engagemang. För mig är det guld och gröna skogar !
Mysig stämning på gymmet i eftermiddag, som en liten familj. Alla hängde med alla, och det stort leende hade alla på läpparna. Jag bara fullkomligt ÄLSKAR den känslan från de träningspassen !
Kommentarer
Trackback
